Utvecklingen av de tyska enhetskulsprutorna
M.G. 34 och M.G. 42

Uppdaterad 2013-12-04

Den lätta kulsprutan MG 34

Kulsprutan var ett av de vapen som kom att dominera krigföringen under 1:a Världskriget. Tyskland använde sig av en vattenkyld kulspruta som baserade på Hiriam Maxims konstruktion. Kulsprutan hade beteckningen MG 08 där MG står för Maschienengewehr och 08 för året då den antogs. MG 08 och Vickers kulsprutor är i grunden samma konstruktion. Det var alltså samma konstruktion som stod på båda sidorna i kriget.

MG.08/15
med vattenkylning ifrån tanken till höger och kulspruteband av metall (Vapnet är omändrat till metallänk efter krigsslutet 1918).

Foto: Website 08/15.

M.G.34

MG.34 var den kulspruta som användes mest av tyskarna under kriget.

MG.34 med benstöd bestående av två ben.

MG.34 med den fina MG-Lafette med treben.

MG34 var utan tvekan den tidens bästa och förnämsta kulspruta.

Slutstycket låst i sitt läge.

Här är slutstycket upplåst och omladdning sker.

Den understa bilden visar hur hylsan kastas ut under vapnet.

Trummagasinet innehöll 75 patroner var fjäderbelastat och detta gjorde att eldhastigheten blev högre vid automateld.
Bandmatningen sänker eldhastigheten något beroende på att vapnets matning måste motverka tyngdkraften och dra in patronbandet. MG34 använder stålband i stället för tygband. När slutstycket far fram så öppnar länken som håller patronen och patronen följer med framåt in i patronläget. Kulsprutor som är utrustade med tygband, t.ex. den svenska m/36, måste först dra ut patronen bakåt innan den kan föras framåt in i patronläget.

Här ett MG.34 stålband med en startlänk för de tre första patronerna. Denna länk sätts sedan ihop med nästa 50-skotts länk.

MG 34 kan skjuta både halvautomatisk och helautomatisk eld .

Vapnets säkring sitter ovanför varbygeln och fälls framåt/bakåt. När F är synligt är vapnet osäkrat. (Se bilden.)

Läs om den berömda tyska motorcykeln med sidvagn och kulspruta.

MG 42

Redan under truppförsöken med MG34 så insåg H.Wa.A. att Einheitsmaschienengewehr var en alltför komplicerad dyrbar konstruktion. 1937 genomfördes en studie under ledning av Dr Peter. Då insåg även arméns högsta ledning OKH detta. Man började därför utveckla ett enklare vapen. Det största problemet låg i att stansa och forma plåt på ett billigt sätt för att kunna öka produktionshastigheten till högre nivåer. Det fanns bara en enda firma i hela tyskland som kunde denna teknik.

Här under är en MG.42

MG42 började massproduceras sommaren 1942, men bara 17 250 kunde tillverkas resterande del av 1942. Instruktionsboken (Kallad D166/1) publicerades inte förrän n i september 1943.

Totalt tillverkades mer än 400 000 MG42 under tiden 1942-1945.

Till en början använde man samma benstöd som MG34 för att sedan förenkla konstruktionen och kalla dem Zweibein 42. (se bild)

Ovan ser vi MG.42 och här under ser vi MG.34 som jämförelse.

MG42 med 3-benslavett

Efter kriget har flera länder accepterat MG42 med små förändringar. I Tyskland tillverkades den återigen efter kriget av Rheinmetall som ifrån oktober 1955. Den kallades för MG 1  av Bundeswehr. 1959 modifierades den och kallades för MG 42/59.
1966 ändrades den ytterligare något och kallades för MG 3. MG3 tillverkades av Rheinmetall ifrån 1966 till 1979 då all tillverkning av kulsprutor samordnades i Tyskland  till Heckler & Koch i Oberndorf am Neckar.

Den har också tillverkats i Turkiet och Jugoslavien.

MG42/59 har exporterats till Danmark, Norge, Indonesien, Pakistan, Italien, Sudan, Storbritannien, Burma och Chile

Den har även tillverkats av Carl Gustafs Stads Gevärsfaktor.

När det svenska försvaret på mitten av 50-talet skulle anta en lätt luftkyld bandmatad kulspruta som skulle ersätta kulsprutegeväret så prövade man MG42. Den tillverkades av CG gevärsfaktori och kallades kulspruta fm/56.

Bild Fm/56    Bilder ifrån Vapenmuseet i Eskilstuna

I samband med köpet av stridsvagnen Leopard så köpte emellertid försvaret för pansartruppernas räkning in MG3 ifrån Tyskland. Pansartrupperna använder den i kaliber 7,62x51 mm. I Sverige kallas den för KSP94 och används som sidobeväpning för stridsvagnen Leopard 2. 

Bild på Kulspruta 94 (FMV)