MP43, MP44 och StG44

Bilden ovan: Överst - pistol P38, i mitten - MP44, nederst till vänster - fallskärmsjägarnas stridskniv och underst - järnkorset.

Haenels konstruktion förbättrades med en del komponenter och lösningar ifrån Walther, som hade upphört.

 Haenels omarbetade konstruktion fick namnet Maskinpistol 43 eller MP43. Namnändringen kom sig av att Hitlers motstånd till de nya automatkarbinerna med den korta gevärsammunitionen eller som tyskarna sa själva den kraftiga pistolammunition.

 Tyskarna hade insett att det var onödigt med bajonetter för närstrid och tog därför bort bajonettfästet. En stridskniv är minst lika effektiv i närkamp som ett bajonettförsett gevär. Samtidigt gjorde man tuben för gaspistongen kortare. Detta hade fördelen att vapnet blev lättare. Gasuttaget var en enkel kanal borrad genom godset i pipan.

 De konservativa militärerna införde emellertid en för dem väsentlig del: Kopplingskroken! Den användes för att kunna koppla ihop flera maskinkarbiner så att de kunde stå likt ett tält för sig själva.

Den användes för att kunna koppla ihop flera maskinkarbiner så att de kunde stå som ett litet tält för sig själva.

Konstruktion:

MKb42(H) och MP43 har samma typ av slutstycke och låsning men medan MKb42(H) skjuter ifrån s.k. öppet slutstycke så skjuter MP43 ifrån ett stängt slutstycke.

Överst syns en del av rekylfjädern.

 Konstruktionen med eldgivning öppet slutstycke för patronvis eld visade sig vara en stor nackdel för precisionen. MKb42 (H) hade ett slutstycket och gaspistong som rörde sig framåt i skottögonblicket som vägde hela 720 gram. Detta påverkade givetvis träffsannolikheten, då man besköt enskilda mindre mål på längre avstånd. Därför konstruerade man om avfyringsmekanismen på MP43.

 Hos MP 43 ligger patronen i patronläget och de rörliga delarna är låsta i framfört läge, då vapnet är laddat och klar för eldgivning. En säkringsspärr som på en pistol ersätter lådans säkringsuttag. Den sitter på vapnets vänstra sida i skjutriktningen intill avtryckaren och kan lätt nås av högra handens tumme. Vid avfyring lösgöres en hane, som slår mot tändstiftet. Detta var en konstruktion som man hade fått ifrån Walthers MKb42. Därefter arbetar vapnet på samma sätt som MKb42(H) - dock med den skillnaden att de rörliga delarna alltid stannar i framfört läge med patron i patronläget

Omställaren för hel- och halvautomatisk eld är en stor tryckknapp som går genom lådan ovanför pistolgreppet.

Om man för knappen åt vänster så att bokstaven E (Einzelfeuer) blir synlig kan man skjuta enkelskott.

Om man för knappen åt höger så att bokstaven D (Dauerfeuer) blir synlig kan man skjuta automateld.

Mitt i magasinsstyrningens vänstra sida sitter en stor rund knapp som man använder för att frigöra magasinet. Alla dessa manöverorgan är stora och tydliga och lätta att komma åt även med handskar, vilket var viktigt i kalla klimat.

Soldatmanualen varnar för helautomatisk eld kan överhetta vapnet och rekommenderade att eldstötar om maximalt fem skott avlossas. Manualen hävdar att den effektiva skottvidden för eldgivning på detta sätt är upp till 300 m. Vid enkelskott skall det vara effektivt ut till 600 m.

Endast en fjäderbelastad bult bakom pistolkolven håller gevärskolven på plats.
När den är lossad så kommer kolven och rekylfjädern loss.
Pistolkolven med mekanismen svängs framåt under vapnet.
Slutstycket och gaspistongen kommer lätt bakåt.

Det är samma konstruktion som används på Ak4 och övriga H&K vapen.

Bild på utkastningshål för tomhylsor.

Lägg märke skyddsluckan för utkastarhålet. Man kan tydligt se slutstycket inne i hålet.

Det är samma konstruktion som används långt senare på USA:s M16.

 Variationer:

MP 43 I samt MP 44. Skillnaden mellan MP 43 I och MP 43 är att de båda vapnen har olika gängning längst fram på pipan. MP 43 var gängavpassade för gevärsgranattillsats modell 43 (Gewehrgranatgerät 43).

Från och med den 25 april 1944 började man stämpla vapnen MP 44. Skälet till detta är okänt.

Med kikarsikte:

Det fanns även kikarsikten monterade på MP44. Från början försågs basen för siktet med en skena för fästet för kikarsiktet. Detta visade sig vara en vek konstruktion och man införde ett liknande fäste i sidomontage som på G43/K43 med en kikare anpassad till den nya kulbanan för 7,9x33.

Här under ser vi en ovanlig bild ifrån försöken vid Infanteriskolan Döberitz, 1943. Vapnet har båda typerna av fästen för kikarsikte. Notera skenan på foten till siktet som användes i början och just på det här vapnet har man kompletterat med ett sidomontage och kikare av den senare typen. Muttern vid mynningen är inte standard på någon modell.
(Foto ifrån Bundesarkiv.)

.

Här är båda sidorna på en MP 44.

Under sommaren 1944 ändrade Hitler sin uppfattning och sina order och gav högsta prioritet åt produktionen av kort ammunition och MP44. Han gav vapnet ett nytt namn ”Sturmgewehr” (StG).

Från och med den 22 oktober 1944 stämplades alla vapen med StG 44.

Den första soldatinstruktionen för StG 44 (D1854/3) gavs ut den 3 juni 1944

Det finns också några MP44 med böjd pipa. Det var en tillsats (Krummlauf) som man kunde sätta på vapnet. Den fanns i tre olika utföranden:

• Vorsatz J – 30 grader
• Vorsatz V – 40 grader
• Vorsatz P – 90 grader

(Courtesy of B. Hinton)

Det fanns många tillverkare som deltog i tillverkningen men bara ett fåtal som monterade ihop de färdiga vapnen.

• Haenel med tillverkningskod fxo – ca 185 000 st.

• Erma med tillverkningskod ayf och fr.o.m. 1944 qlv – ca 104 000 st.

• Sauer & Sohn med tillverkningskod ce – ca 55 000 st.

• Steyer-Daimler-Puch AG med tillverkningskod bnz och efter november 1944 swj – ca 80 000 st.

• Mauser har också påträffats med tillverkningskod byf/ce

Gemensamt för alla var att underbeslaget kom ifrån Württembergischen Metallwarenfabrik AG i Geislingen med tillverkningskod awt och WaA 21.

 Totalt tillverkades 424 000 maskinkarbiner av typen MP43, MP44 och StG44 fram till april 1945.

Huvudmaterialet i stormkabinen var stål.
Kolv och sidostyckena på pistolgreppet var av lamellträ.
Till det yttre ser de här vapnen ut att vara helt byggda av pressad plåt, som ju är billigt och lättarbetat material.
Så var dock inte fallet. Pipa, pistong med manöverstycke och slutstycke var av fräst material och krävde omfattande arbetsinsats av kunnig personal.
Detta gjorde att vapnet blev förhållandevis dyrt. I Rustningsministeriets datablad över tygmateriel angives att det åtgick 10,9 kg stål för att tillverka en MP 44 med alla tillbehör.

Detta gjorde att utvecklingsarbeten på en tekniskt enklare och mer prisbillig stormkarbin fortsatte under hela kriget. Mauserverken deltog i utvecklingsarbetet för att göra ett billigare vapen och de var mycket framgångsrika i detta.

Läs gärna mer om MP44
på den förnämliga hemsidan som Claus Espeholt i Danmark har gjort.

Där finns olika varianter av MP44, magasin, kikarsikten, serienummer mm.