Fångvårdens vapen
Ännu så sent som på 1950-talet gällde följande kategoriindelning av fångarna:
| Kategori | |
| 1 | Häktade för brott |
| 2 | Häktade för lösdriveri |
| 3 | Häktade, undersökningsfall |
| 4 | Straffångar |
| 5 | Fängelsefångar |
| 6 | Bötesfångar |
| 7 | Förvarade |
| 8 | Internerade |
| 9 | Tvångsarbetare |
| 10 | Ungdomsfängelse ådömda |
| 11 | Straffriförklarade |
| 12 | Övriga intagna, dessa var: |
| a | ådömda militärt disciplinstraff |
| b | omhändertagna enligt utlänningslagen |
| c | omhändertagna enligt 1940 års lag om tvångsmedel |
| d | andra |
Endast mot fångar tillhörande kategorierna 4, 7, 8, 9 och 10 fick skott avlossas. Om en fånge sökte rymma nattetid skulle alltså en fångvaktare, innan han kunde avlossa ett skott, göra klart för sig vilken kategori fången tillhörde. Detta framgick icke av klädseln. l mörkret var det givetvis omöjligt att veta om man skulle skjuta eller icke och av instruktionen framgår icke hur man skulle bära sig åt. Idag är personalen överhuvudtaget icke beväpnad med eldhandvapen, så detta slag av problem behöver inte uppstå.
